20170823

Hej. I höstas/vintras skrev jag några inlägg här där jag bland annat skrev att jag inte mådde så bra. Att jag genomgick en jobbig period i livet. Att jag kände att något fattades mig men inte visste riktigt vad. Jag tyckte att allt var tråkigt och skolan var en pärs. Jag skrev också att jag längtade hem till familjen konstant samt att jag hade en känsla av att jag ”satt fast” medan alla andra tog steg framåt.

Nu har jag insett att alltsammans hör ihop, jag var irriterad för att något fattades mig och jag ville hem till de som förstod mig. Det blev som en ond cirkel. När jag berättade för min familj att jag mådde dåligt svarade de ”det har vi vetat länge, vi har väntat på att du också ska inse det”.

Sedan dess har jag insett såå mycket om mig själv. Jag har insett att det var passion i livet jag saknade, jag saknade bekräftelse och saknade kärlek på ett högre plan. Jag har insett att jag och Pontus inte hade varit kära i varandra på säkert ett år tillbaka. Vi var mer som bästa vänner som bodde ihop, men inte mer än så. Jag försvarar inte mitt beteende under de sista månaderna under vårat förhållande på något sätt, för jag vet att det var fel. Men jag är ändå glad att det har tagit mig dit där jag är idag, med massor av mer insikt om mig själv och om varför jag mått så dåligt en lång period. OCH DESSUTOM, tagit mig till en relation där jag blir överöst med kärlek, omtanke och närhet varje dag. NU förstår jag vad passion i ett förhållande är. NU förstår jag hur bra ett förhållande kan vara när båda känner sådan passion. NU förstår jag hur bra två människor kan passa ihop. Jag älskar honom för att han tar ur kärnorna ur vattenmelonen åt mig, för att han gör ostkikare till mig, för att han alltid hör av sig när vi är isär, för att han alltid bryr sig om det jag gör, för att han alltjämt prioriterar OSS först, för att han kan få mig att le när det känns som jorden rasar under mina fötter, för att han ler sådär charmigt och för att han är så otroligt omtänksam och snäll.

Den här sommaren har jag bott hos mamma nere i Götene och arbetat som sommarvikarie på två olika förskolor. Det har varit helt underbart att vara nära alla här så länge! Efter att ha bott så länge i Flen och knappt varit hemma och hälsat på, känns det som att det var precis vad mina relationer med familjen behövde. Mitt ena syskonbarn, Elina, har blivit en riktig fastersgris och ska alltid vara med mig. Så himla mysigt. Numera kommer det aldrig att få bli så stora mellanrum mellan tripperna hemåt. 


Nu är jag iallafall taggad på vardagsliv igen med fokus på skolan. Endast 1,5 år kvar tills jag är färdigutbildad förskollärare!! Det ni. Och dessutom, nu bor jag ihop med Han med stort H. Eller med stort R, om man så vill, min Rasmus. 




30 grader i januari

I januari var vi i Egypten med min familj. Det var helt underbart! Vi bodde på ett Waterworld all-inclusive hotell och det var som ett stort palats med alla olika typer av restauranger och poolområden precis öööverallt! Sol, bad, snorkling, båttur, drinkar, titta på massa tempel & sfinxar i Luxor, pannkakor och chokladsås i mängder! Det är lajvet det! Nästa resa tror jag blir till Paris. Iallafall om jag får bestämma! ;) här kommer en bildbomb!




Hej å hå

Hm. Oj. Nu var det länge sen. 110 dagar sedan, närmare bestämt. Jag vet inte vart jag ska börja. Jag skriver några rader, och trycker på delete. Skriver några nya rader, läser igenom och trycker återigen på delete. Livet har liksom varit lite upp-och-ned denna vinter. Jag försöker att räcka till och att alltid vara den här positiva glada Sandra som är full av energi. Men det går inte så bra nu för tiden. När jag gick i högstadiet brukade en av mina bästa vänner säga att det finns två versioner av mig: Sandra1 och Sandra2. Haha. Sandra1 är den glada & positiva medan Sandra2 är den som sätter sig på tvären och kastar skit på folk utan att tänka mig för. Nu känns det som att Sandra2 är den som dominerar, jag är irriterad heeela tiden. Det är någonting som fattas mig och jag vet inte vad det är. Kanske är det passion eller så är det att jag fortfarande har sån extrem hemlängtan. Mina syskon skickar bilder och videos på dem och barnen, och det gör lite ont i hjärtat varje gång. Jo men herregud, jag har ju blivit faster igen sedan sist jag skrev! Wilma föddes den 6e december❤️ här nedan ser ni en bild på skönheten, från när hon bara var två veckor gammal ungefär.


Jag vet inte vad mer jag ska skriva. Jag ska bara bita ihop och get my shit together, så att säga.. Inte mycket mer än så att göra!



Tidigare inlägg